Snart dags för avfärd! (Resdag -1)

-

Efter mitt förra inlägg i söndags blev bilångesten bara värre och värre. Det blev inte bättre av att vi inte hörde någonting från verkstaden heller! Men på tisdagseftrermiddagen fick vi äntligen besked att den nya AdBlue-tanken inkommit, och de skulle sätta en mekaniker på att installera den så snart som möjligt!

Så efter jobbet på onsdagen kunde jag äntligen sätta mig bakom ratten på vår länge saknade familjemedlem (ja, så kändes det nästan). Det tog dock ytterligare någon dag innan ångesten helt släppte, jag vågade knappt tro att bilen verkligen fungerade igen ...

Upphämtning av bilen

Det första vi tänkte göra när bilen äntligen var hemkörd var att boka färjan från danska Gedser till tyska Rostock. Men med vår vanliga tur hade biljetterna på tänkt avgång tagit slut. Såklart. I förtvivlan bokade jag istället Rödby-Puttgarden, en lite kortare resa (45 min vs 2 h), men som skulle ta oss längre till nordväst och inte alls i riktning mot Berlin. Vi hade tänkt att nyttja de två timmarna på färjan till att äta lunch och umgås med kusinerna (som redan bokat Gedser-Rostock). Men det var ju bara att bita i det sura äpplet.

Men även detta (obetydliga men irriterande) problem visade sig kunna lösas! Igår (torsdag) fanns det plötsligt lediga biljetter på rätt avgång, och det enda som behövdes var ett samtal med Scandlines danska kundtjänst för att boka om. Yeah!

Så idag har vi sprungit runt som yra höns och packat väskor, strukit kläder, handlat bilmatsäck och allt som hör dagen innan en långsemester till. Imorgon ringer klockan 04:30!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vandring i Alperna (dag 5)

-
Bild
Idag höll vi oss i närområdet till Zell am See. Planen var att vandra till Schmittenhöhes toppstation för de som orkade, och att resten skulle ta gondolen upp.  Jonas, Björn, Edvin och Axel var sugna på att vandra, så det blev Lisa, Malin och de fem yngsta barnen som tog en linbanetur från gondolens dalstation som ligger ca 100 meter från vårt hus och går hela vägen upp till toppstationen. Rutten vi vandrade var 8 km lång och med ca 1000 m stigning. Vi kom iväg strax efter klockan 9, vilket var skönt eftersom himlen var molnfri och solen gassade. De första kilometrarna gick dessutom till stor del genom sval och skön skog. Efterhand blev det brantare och därmed jobbigare, men belöningen var ju också att utsikten bara blev bättre och bättre.  Dagens vandringsrutt Utsikten blev snabbt väldigt mäktig Bara 1 km kvar!  Utsikt från toppstationen  Vi hade med österrikisk torkad korv, torkad frukt och mycket vatten. Välbehövligt...
Läs mer

Sigmund Thun Klamm (dag 3)

-
Bild
Gårdagen slutade med ett hejdundrande oväder med hagel, ösregn och åska. Det dåliga vädret skulle fortsätta idag, så vi bestämde att stanna i närområdet. När vi gör utflykt till Örnnästet eller åker kabinbana till någon bergstopp vill vi ha fint och klart väder. Vi styrde kosan mot Sigmund Thun Klamm, en fors som startar i en sjö (Klammsee, egentligen en kraftverksdamm) och som går genom en dramatisk ravin där man byggt en fascinerande gångväg av trallvirke. När vi kommit upp till Klammsee gick vi runt sjön och fikade vid en lekplats. Axel passade på att bada lite 😂 På tillbakavägen tog vi en omväg över en av de lägre bergstopparna. Alla, till och med flickorna, stretade på mycket duktigt! Utsikten vi fick var en fin belöning. Vädret blev SÅ mycket bättre än prognosen förutspådde! Nästan inget regn, ganska varmt och skönt och till och med lite sol ☀️    Nu vilar vi oss lite hemma i huset. Planen är att st...
Läs mer

Örnnästet (dag 4)

-
Bild
Gårdagen avslutades med lite flanering nere i staden (Zell am See). Moa köpte en sommarhatt (se bilden) och vi åt på en mysig restaurang. Önskebrunn Idag bar det av till Hitlers Örnnäste, eller Kehlsteinhaus som det heter. Örnnästet ligger vid  tyska Berchtesgaden och det tog 1,5 timme att köra dit från Zell am See. Sista delen av vägen är en smal serpentinväg där det inte går att mötas, så det går specialbussar den biten. Det var verkligen en hisnande bussresa, nästan 1000 meter stigning, branta klippväggar och en fantastisk utsikt. Lisa var vettskrämd hela resan och klamrade sig fast vid sitt säte med skräck i blicken!  På bussen Tunnel från busstationen till den gyllene hissen Bussen stannade 124 meter under Örnnästet, och sista biten färdas man i en gyllene hiss. När vi kom upp blev vi dock lite besvikna - vi klev in i ett vitt moln! Vi klättrade upp till en utkiksplats, men det var dålig sikt även därifrån så vi beslutade oss för att vänta ut molnen genom att äta lunch på...
Läs mer